Jo, det har tagit sin lilla tid sen sist.
Jag har varit på semester i Grekland med mina föräldrar och en familj till. Det var så otroligt jävla varmt att jag inte vart med om något värre. Vinden var liksom, totalt icke-existerande. Så man kunde tyvärr inte solbada så mycket som man hade hoppats. Hotellet vi bodde på hette Ammon Garden och låg i den lite för turistiga orden Pefkohori. Orten var totalt översvämmad av Serber och semestergreker. Servicen inte den bästa. Och ingen kultur att prata om. Som tur var hyrde vi iaf bil 3 dagar och åkte runt på den makedonska landsbygden en hel del. Såg flera fina utsikter och badade/solade på brisiga stränder.
För första gången efter en semester har jag faktist velat bara åka direkt tillbaka, sälja meloner och bara ta det jävligt chill. Annars har jag alltid saknat det uppstyrda och organiserade Sverige. Kanske hade det med mitt sinnelag att göra. Var inte så organiserad när jag åkte. Allt var bara en jävla kletig röra.
Skulle simma och springa på semestern, var planen. "Första veckan är jag duktig, andra veckan inte så duktig" tänkte jag. Höll ut i 4-5 dagar med promenader och en hel del simning. Sen blev jag sjuk i 3 och ja. där började ju förfallet! Men maten gick ändå hyffsat bra. Valde mycket grönt som mellanmål och lunch, ingen sötad yoghurt till frukosten utan det fick bli mjölk till muslin. Ja, och lite bröd, men gott fullkornsrågbröd =D måste ju hålla ordning på magen i semestertider... Är glad att min frukt och grönt-diet funkade bra, plus att jag höll mej borta från i stort sett all pommes. 2 portioner av 14 åt jag, resterande bytte jag mot sallad, grönsaksgryta (briam) osv. På det viset kunde jag med gott samvete äta lite vitt bröd dränkt i olivolja utan att få kolhydratsnoja. Semester är semester, och jag väntade hela den på att få äta tre megakulor med såndär fin god glass dom har där. Men jag hann aldrig!
Jävla fan.
Lite kuriosa är ju att tack vare en stressig jobbvecka fram tills 18 timmar innan flyget gick, åkte jag på magkatarrsanfall på flygplatsen. Och jodå, visst stod vi i kön till bussen som skulle frakta oss ut till flygplanet. Och dör sprang jag kallsvettande fram och tillbaka till toaletten och var rädd att jag åkt på någon spysjuka.. Som tur var lugnade sej magen lagom tills sista bussen och jag sov gott hela vägen till de varmare landen. Behöver jag säga att samma procedur upprepades innan hemresan? ah.,. Och jag som trodde att ag inte hade några tabletter med mej, upptäckte att igår, jojo, det har jag visst det! (jag lägger alltid sånt på för smarta ställen) Men nu vet jag ju det tills nästa gång!
Har nämligen hittat 5dagarsresor till Kreta, som jag och pappa planerar att åka på, för att igen gå samariaravinen. http://www.explorecrete.com/swedish/samaria-se.html
Vi har gjort en pakt, att en gång i veckan ska vi simma 1000 meter. Pappa har dispens och får gå upp efter 500 om han trökar ihjäl sej. Det finns ju bara 25meterbassäng i Uddevallas simhall.
Här är förresten världens gulligaste pappa:
Sen när jag iaf kom hem så sprang jag och Malin Midnattsloppet! Det gjorde jag i mina FoveFingers och bloody HELL va bra det gick! Men det började med en stressig väntan på en buss som aldrig kom, en språngmars där vi upptäckte att HELVETTE, där sprang min startgrupp iväg... Aja, jag kanske kunde springa i Malins hoppades jag.. DÄR! Där framme ser vi heden, vi ser andra neongula människor, de springer, och fan. Vi är på FEL SIDA HEDEN! så vi springer runt till andra sidan. Får hjälp att hitta vart vi ska, genom att först SPRINGA I MÅL!??? jamen helvete... Dåligt omen tänkte jag, nu får vi la aldrig se målet igen. Men 1 tim och 9 min senare rusade vi sista 50 metrarna in i mål så jävla glada och med jävligt ont i magar och vader. LYCKLIG var jag, och rusig i flera dagar efteråt. hihihi!
Eftersom jag vart i så dålig form hela sommaren, lät jag bli att gå första två veckorna på Thaiboxningen. Men efter att både ha träffat nuvarande instruktörs-Jonas och f.d instruktör-Yoav bestämde jag mej för att mot alla odds komma tillbaka. Pinsamt, jobbigt, men så jävla roligt! I´m back babies! Jonas vill att jag ska tävla, men vet ni vad. Jag har lovat mej själv att aldrig aldrig aldrig mer banta i hela mitt liv. Min kropp är värd mer. Min kropp är fantastisk. Hur mycket jag än hatar mej själv, är det inte kroppens fel, och den skall inte straffas för att mina demoner skriker så jävla högt. Så nu har kroppen bomull i öronen, och mest till uppgift att ta mej uppåt framåt. Så får vi la se hur de blir med tävlandet.
Har äntligen kommit in på en kurs, socialantropologi på distans. Såklart kom jag in på massa fler småkurser med, menne. herregud. Nu har jag bestämt att det bara blir EN kurs i höst och den ska jag fan göra asbra. Så nu kanske det ordnar sej med sportlifekort, simning, plugg, pengar, hyra, lägenhet.
Nu ska psykologen få träffa den bra maria, och inte den lilla svarta ledsna tjejen hon träffat hittills. Pappa undrar när jag ska bli normal och skaffa en kille. Fuck you pappa! JAG HAR JU DEJ!<3
Nu ska jag hetsstäda, rasta hunden och försöka hinna köpa ett headset och skriva lite på socialantropologin innan jag drar till jobbet en sväng...
KRAM!
