Jorå, komiken tätnar!

Ahmen javisst!
Visst ska saker bara hänga upp sej, eller springa bort, gå sönder osv??
Till hösten hade ju jag en så jävla bra plan. Jag skulle plugga på distans (man behöver ingen hundvakt, och man kan träna tyyp hur mycket man vill), få CSN (alltså i mina mått mätt vara rik), samt läst en kurs på GU samtidigt (för att kunna söka och få lägenhet genom SGS), och liksom bara vara SKITEFFEKTIV!
Nu visar det sej vara så att distanskursen har blivit "EJ CSNBERÄTTIGAD". Ja, med stora bokstäver...och istället en "BETALKURS". Ahmenvafaaan...
Så nu kan jag ju såklart söka till skolan i Linköping. Men den har inte riktigt rätt inriktning, så nu återstår det att antingen leta upp en KY-utbildning, på distans. Eller Flytta?! Asså.. njaae..
JoJo.. Jag kan ju fortfarande läsa heltid på GU och iaf få tag på en lägenhet. Men det blir ju inte samma "tre-flugor-i-en-smäll"-effekt...
Hela dagen har gått åt till att leta efter utbildningar. Så har jag hunnit ha rätt tråkigt också. Städat, promenerat osv... Räddningen var att äntligen få gå till träningen! Peppad av en go promenad innan och Black Sabbath på lite för hög volym innan så fixade sej allt.

Ska jag vara helt ärlig hade jag svårt att komma hemifrån eftersom det var nostalgi och ren njutning att få trumhinnorna smekta på det där viset! Det är tur att det i alla fall finns något beroende som inte gör en tjock eller sjuk. =D

Idag var det iaf MMA på schemat och vi började med massa bra boxningsdrillar. Grejen med drillarna var att efter varje kombination flytta sej i sidled, något som jag verkligen behöver träna på. Det var svårare än man kunde tänka sej, och jag tänker definitivt ta med mej de övningarna till sparringen på thaien imorgon. Vi följde upp med boxningssparring som kändes hmmm, ok. Men så brukar det aldrig bli riktigt bra när man har massa nytt i huvudet. Så det tar jag som något positivt, antagligen arbetade min hjärna och det är ju alltid bra!

Självklart var det även sw-rull en stund med långa ronder vilket gjorde att man slappnade av mer (läs; blev trött som ett svin). Vilket var bra för mej, när de jag körde med blev trötta snabbare än mej, och jag äntligen kunde få chansen att nästan få till några lås. Man glömmer ju bort allt när man aldrig ens får komma halvvägs... Kanske hade jag även tur med valet av partners. Det märks ganska tydligt vilka som har fattat galoppen när det gäller sparring, särskilt med liten förvirrad tjej. Sen kan man ju alltid vara en jävligt jobbig jävel på slutet och bara vägra släppa taget! Förlåt Anders, men jag är ju starkare än dej.

Fys, ja, det var fys. 3 stationer. 20 knäböj, 15 armhävningar, 10 kettlebellswings. Jag gjorde armhävningarna på knäna för att orka göra dem djupare. Känner av all den senaste tidens boxning så var lika bra. Swingsen fuckade upp mej totalt sista rundan och jag fick för första gången på länge otäcka känningar... Fick ta det väldigt vackert både innan och efter duschandet, och släpade mej otroligt långsamt hem.. Nu är jag fortfarande inte så jävla go, så sängen kallar på sin trogna följeslagare.

Men, det var ett jääävligt roligt pass! Och jag kommer ha jääävligt ont i röven imorgon. =D

Godnatt!!

AHMENVAFAAN!

Lite mycket VAFAEN idag alltså.

• Hunden kan inte följa med på långpromenad efter veterinärens rekommendation, och får gå på diet eftersom han igår hade blod i bajset... =/ Trist och tråkigt på alla vis! Han mår iaf bra =)
• Jag glömmer min mobil i Emilies bil, och blir ståendes i ett jävla ndustriområde i Högsbo utan telefon (som jag hade tänkt betala bussen med) och med ett busskort utan pengar. Känn komedin! Jag frågar iaf på veterinärkliniken om man kunde få ring alite och DÅ GÅR INGA SIGNALHELVETEN FRAM! gör om samma sak när jag traskat en bit närmare marklandsgatan. Där försöker jag ge en pik om att ENIRO HADE VART BRA, eftersom hon har typ, inga kunder och en ledig dator. Men jag får bara till svar att jag får mej skön promenad hem... Tänk om jag hade bott i bergsjön då? JAMEN ASSKÖNT VERKLIGEN! Nu var det ju inte så illa som tur var, jag KUNDE ju gått hem. Men jag ville få tag på min mobil innan den åkte med bilen någon annanstans än hem till Emelie. Och så hade jag en hund hemma som ju gärna också ville gå ut lite, rätt snart.
• Tjuvåker från marklandsgatan till medecinaregatan där jag får för mej att en gubbe kollar konstigt på mej, så jag säger "nääfan" och kastar mej ur vagnen i sista sekunden. Sen gickjoggade jag hem till Landala och försökte för allt i världen komma på vad Emelie hette i efternamn. Eniro liksom.
  
• NEJ inget minne, men snälla Ninnie ringer och får tag på Emelie. Skönt.
• Övervägde att strunta i träningen, kände mej ju lite sliten, för att kunna hämta mobilen i lugn och ro. Men ångrade mej.
• Genomförde min kanske sämsta träning hittills, trött, förbannad och stressad. Det blir fan aldrig bra när början på passet rör till det för en haha! Lyckades få ett par riktiga stjärnsmällar, i mitt eget ansikte alltså, och en bultande bula på foten.
• Nu har jag hämtat min mobil, snälla Emelie mötte upp mej på backaplan. Och snart sänker sej lugnet här i lägret. Hunden fick sitt roliga genom att åka spårvagn... Théet skall drickas. Senaste Desperate tittas på, sedan hoppas jag på att få slockna redigt i bädden för det blev inte många timmars sömn inatt.

WELL! nu när jag har fått gnälla av mej lite, ätit lite och tränat lite så kan jag ju få skriva lite kul grejs om gårdagens träning som var tamejfan det roligaste och jobbigaste på länge. ME LIKE!
Det var MMA på schemat och vi började med boxningsdrillar som var knixiga och jätteskojiga. Men det blir alltid lite konstigt när man e van att göra lite annorlunda i thaiboxningen... men skit i det!
Roligt var det iaf, och sedan blev det lite clinch/tumbeling, och ja, såklart blev de en del thaigrejer. Men det kändes bra och flöt bra trots att killen var tretton äpplen längre än mej (as usual). Vidare till shootfightingsparring och jag som glömt varenda nedtagning förutom armdrag fick det lite knixigt. Tyngdpunkten i min thaistance är ju perfekt för nedtagningar... Körde en övning där vi var 4 st som varierade att sparras och coacha. 2 Coachade och 2 sparrades. Det var ju ganska fantastiskt hur bra det gick, och hur kul det var! Har lite bulor i huvudet och ont i knäna, men det gör inget. Paula som vart borta en del gjorde en helt grym comeback, och jag var mycket mer avslappnad än tidigare och tror jag, behövde den där coachingen. Fan va grymt det är med coaching! Kuul att vara ett litet tjejgäng på träningen igen =D

Till helgen kommer Helena och då ska vi prata företag, på måndag ska jag till jobbcoachen och presentera vad vi kommit fram till. Och på lördag, ja då JÄVLAR är det Muay Thai Arena, och sen tänkte jag bli full.

AAH DET KOMMER BLI SÅ GRYMT!!!

Stort tack till alla vänner, coacher, sparringpartners och alla mittemellan. Ni gör mej så jävla bra!

Hästar och ponnys!

Lördagsjoggen blev till en söndagsjogg när jag efter sista arbetsdagen på den där hell-week kommer hem och möter ett gäng dräggfulla "sportbowlare". Varav det är TVÅ personer som låter som en hel jävla krogkö. Och då resten av packet såg ut och lät som ett gäng snorungar kände jag hur det låga blodsockret var som fotogen på en brasa. Jag var rosenrasande. Dels tycker jag att pappa kunde ringt och förvarnat mej, och dels tycker jag att man gärna får fira och vara glad. Men måste man skrika som ett jävla landalafyllo bara för det? Vad är problemet med att prata i något höjd samtalston. Ja, jag ÄR pinsamt medveten om att min egen ljudnivå inte alltid är passande. Men detta var fan extremt. Trots att jag befann mej på en våning upp, och med surroundljud på tvn var det rena tortyren. Jag tittade dock klart på filmen jag såg, det var så längesen jag såg en hel film, och så halvsov jag av trötthet från veckan som gått. Jag vet inte om det var solen eller ilskan som brände mina kinder, men pappa kom och la händerna på dem. När gästerna hade gått var jag nästan redo att umgås. Men först tog jag en joggingtur. Nästan till Bjursjön och tillbaka. ca 6 km tror jag. Det tog 20-25 min och jag spurtade på bra på tillbakavägen. Det var en bra tur, jag kände mej stark på slutet. Dock gubbjoggade jag första biten, som jag och Jennifer kallar det. Antar att stilen inte behöver någon närmare förklaring.

Men allt som allt, helt ok!

Myste med hästarna lite extra i helgen, kramade och borstade den gamla Beauty i två timmar. Tvättade och pälsglansade. Helt fin var hon! Saknar hästlivet. Saknar att jobba med kidsen. Kollade på näst sista avsnittet av Ponnyakuten idag, blev helt tårögd och saknade det ännu mer. Och då ploppar en annons om elevplats hos Lisen Bratt upp på datorn... Ödet kanske? får fundera tills imorgon.

Dagens träning! HERREGOOOD! Jag och halvblodet, amazonkvinnan, Jennifer blev sist kvar och tittade på varandra och bah. "Hell no!". Inte för att vi inte gillar varandra, utan mer för att vi är så olika stora, och med tanke på Amazonens kommande match kände jag mej inte riktigt som det rätta virket att sätta bakom mitsarna. MEN! Vi kickade ass! Hade skitkul och blev trötta. Återhämtade oss dock löjligt snabbt och fick bannor av Jonas, att slå hårdare på mitsarna. Vi hade tydligen för mycket energi !=D Baby got back! Hells yeees!
Och när jag stod där i rondvilan, med armbågarna på knäna, i mitt försök att sluka luft. (Lite som en drake när dom sprutar eld, fast, tvärt om.) Tänkte jag snabbt att... "vafan, det här kan jag ju inte lämna!". Så den här känslan av att behöva fly, kanske handlar mer om allt annat i livet just nu än just om Göteborg.

Daniella frågade om jag hade anmält mej till den 8e maj, tävling alltså. "EH NEJ!" svarade väl jag, med förskräckelse, eller kanske hopplöshet i blicken....
"Det borde du, du är duktig" fick jag som svar.

Det där KAN ha gjort min dag. WHAT A DAY!

Så dagen har varit både väldigt upp och ner, och upp igen!
Är jag nu dålig på att plugga, träffa killar, och supa på krogen, kan jag ju iaf hoppas på att jag blir bra på thaiboxning nån gång =D

Revansch utan Kru Moo?

Ah, det kunde varit en "riktig" blåklocka. Det kunde varit en i en veckas tid "constant reminder" om hur långt jag faktist kommit med mej själv. Kanske hade ångesten värkt lite i maggropen varje gång jag såg mej i spegeln, men jag tror nog att ett uns av stolthet till slut skulle ha förtärt den där känslan och tagit över helt i slutändan. SÅ JÄVLA BITTERT!
Var en skum känsla att vara sur över att ha missat chansen till förlust. Totalt surrealistiskt och jättesvårt att sätta ord på till att börja med. Men nu vet jag exakt hur det kändes. Det kändes som när man blir dumpad. Ja ni vet, när jag inte fick gå den där matchen på FMT open i vintras. Sen dess har livet pga allt möjligt varit upp och ner, och träningen har dessvärre blivit lidande, trots att den är vad som håller mej flytande. Kan man ens ta revansch på något som aldrig hände?

Den senaste veckan har jag jobbat på att komma tillbaka till träningen, och haft "kravlösa veckan" som bestått i att gå till jobbet på mornarna typ 45-50 min, och skita i hur det går på träningarna sålänge jag går dit och kör hårt. Det har funkat bra. Jag har mot förmodan gått och joggat till jobbet hela veckan. Joggade även hem samma sträcka i tisdags kväll och det kändes fantastiskt gött! Vill inte få en till träningssvacka, så nu försöker jag planera och strukturera upp livet lite i förväg för att vara förberedd. Inte bränna ut sej. räcker med två gånger på en termin.
Linnea nämnde någon om revansch men jag vet inte om jag hinner... Otroligt dum ursäkt eller hur? Men det är sant. Herregud va tjockt det är i den mentala planeringen just nu. Som att skotta sej fram den här vintern, så som det kändes i ryggen då, känns det i hjärnan nu. Lyckades ju bland annat tappa bort ALLA mina saker I hemmet häromdagen, igår senast var hemnycklarna borta.... liksom. WTF?!

jobbcoachandet går mest ut på att starta eget just nu, men egentligen ska ju även mitt CV vara klart till den 26e.. ehm. Och även miljöläxan hade jag tänkt. men eftersom jag har fått NOLL respons av Uddevalla kommun verkar det som att måndag får bli dagen då jag mejlar någon annan jävla kommun. Hur fan kan man inte ha tid att svara på mejl i Uddevalla kommun? Death by Fika?

Matten? ah det går la sådär. Har legat på is senaste veckan, men verkar som jag fattar detta kapitlet bättre, men skiter det sej så skiter det sej. Kunskaperna har jag ju alltid kvar och i värsta fall kommer jag kunna tenta upp det senare. Planen är ju ändå att söka ridinstruktörsutbildning, och inte miljöinriktat till hösten såå.. come what may, så att säga!

Idag har peppen varit hög, har träffat Gabriella och det är alltid så jävla bra. Är glad att jag i helgen ska jobba med djur istället för människor, även om det har varit görroligt att ha lite folk att jobba med i köket under veckan. Mycket fart och fläkt och lite ont i magen när man vet hur mycket Maria E. E och Ninna spenderat av sin tid där senaste veckan... Imorgon blir det till att jobba på Emaus och mysa med djuren. Närmast kallar sängen på en GALET trött Maria som tycker att det är sovmorgon att börja klockan 8 =D

Lördag imorgon och det betyder således JOGGINGLÖRDAG! hur jag nu ska lösa det =P

Kram och God Natt på er därute!


Morgonpromenader FTW =D

Lördagspaus efter lördagsjogg.

Efter mycket ömkande tog jag tag i mej själv och snörde på mej mina nya joggingskor för en premiärtur! Det blev 22 min joggande och en stunds promenerande. Helt ok för en första runda efter långt uppehåll från joggandet, och en veckas mer eller mindre sjuklighet. Slemmet som jag hade hoppats skulle lossna under rundan har dock snarare guppat längst ner i lungorna, och tänker tydligen stanna där ett tag till. Men som tur är har jag vapen mot detta och tänker slänga i mej lite bisolvon på vägen till duschen. Sprang faktist mer än jag hade trott, trots en uttalad seghet i kroppen, fanns det några toppar där det kändes riktigt najs!

Det blir ju en hel del sittande med allt plugg och det har gjort redigt ont i ryggen det sista. Så på något sjukt sätt känns det gött att jag har en helvetesvecka framför mej. Sön-Fre skall jag jobba på lisebergsbyn och det kommer vara helt MAD! Det skall serveras mat till alldeles för många gäster och jag hade tänkt göra som igår, och GÅ till jobbet varje morgon. Men det ska vara fint väder hela veckan, så det finns verkligen inga ursäkter till att inte GÅ dit. Så kan jag slappa på vagnen hem innan kvällens träningar =D.. För nu ska jag komma tillbaka. Det är ju helt värdelöst att sitta hemma och vara ledsen och ha ångest över uteblivna resultat när jag varje kväll har chansen att förbättra utsikten för framtida fantastiska resultat! Man är ganska bra på att sätta krokben för sej själv.

Solen lyser ute, och jaghar precis ätit en supergod lunch med honungskanel-marinerad lax med lite stekt paprika,lök, vitlök blandat med creme fraiche och till det en broccolibukett. Who the hell need carbs anyway?! Ah, morgonmüslin finns ju där, men hade tänkt börja byta ut den mot äggröra och just nu har jag inga ägg. Tog två dadlar till någon slags efterätt för att fira att jag räknat matte imorse också, och nu snart ska jag in i duschen, för att sedan ge mej av ut i det fina vädret igen =)

Letar just nu efter en häst att rida, tänkte ju söka instruktörskurser till hösten och det är ju ridprov, som skall skickas med, och ridprov på antagningen. Så dags att sätta lite eld i röven på min email, och på tal om det... Miljövetenskapsuppgiften går det ju mindre bra med, nu när ingen av miljömänniskorna svarar på mina mejl. Uddevalla kommun, skärp te er!

Nu blir det lite mer Carpe diem här. HAJ!

Vem är du?

Visst har du fått frågan? Vad har du svarat? Visst har du struntat i det? Till exempel när du skrivit en ansökan.

Jag brukar tänka på mej själv som osäker, splittrad, udda, neurotisk, kontrollfreak, och intensiv ( på det dåliga sättet)...

Och jag brukar tycka att detta är tämligen insiktsfullt av mej. Jag menar inte att vara negativ, utan snarare rationell och reell. Men på senaste tiden, tja senaste året, har jag hört så mycket andra ord som tydligen skall beskriva mej. Jag har fått en helt ny bok av adjektiv, och jag har nog inte tackat er nog, kära vänner och kollegor, för allt fint ni säger.

Ord som, stark, modig, driven, fokuserad, och tuff har jag hört ett par gånger nu, och det har varit fantastiskt svårt att ta till sej. Ibland har det känts som att människor har suttit där och ljugit mej rakt upp i ansiktet, som om det vore ett dåligt skämt. Som om det fanns en baktanke och hake med all omtänksamhet och beröm.

Jag är en känslomänniska, jag går på känsla, och brukar kunna lita på den, trots tvångstankar. Men när det gäller vissa saker, ja, en "sak" så är jag mer förvirrad än aldrig förr.

Har varit sjuk nu och haft det lite väl påskmysigt här, längtar ut till löpning och in i svettiga hallar. Längtar efter att få lämna in mer plugg och bocka av dem från min "att-göra"-lista, längtar efter att få beundra på avstånd, att få drömma mej bort. Men framför allt längtar jag efter Helena, och när hon kommer ner till Göteborg igen. Vi ska brainstorma, stötta och peppa varandra i våran vision.

Ni får tycka att det är urdumt, det är tydligen svårt som fan att vara svensk och uppmuntrande samtidigt. Tänk om alla som åstadkommit något haft samma inställning? Näh!
Vi vägrar, vi tror på detta, vi vill detta, vi är villiga att offra det som behövs för att få en mening med våra liv och det vi väljer att pyssla med hela dagarna. Vi tycker att det är viktigt att ta hand om människor och djur på bästa sätt, och att vägen in hos många är en väg genom djuren.
Jag tror att vi gillar att dela med oss, och det är det som driver oss ditåt.

Och så gillar vi att skriva, med bra pennor, i fina block.

Saker och ting kommer säkert förändras, planer läggas på is, delar plockas bort och läggas till, men nu har vi ett mål, och det är det viktiga, nu börjar arbetet, NU börjar jag klättra upp för det där berget, svetten ska lacka och jag ser fram emot det!

Jag må vara en drömmare, men jag har även viljan. Nu ska jag bara få tron, den där tron som min jobbcoach verkar ha på mej. Tänk vad lite uppskattning kan göra!

Kanske får jag lite tro över, så jag vågar tro på oss, kanske så starkt att jag lyckas övertyga dej om att vi vore bra, mest för att du gör mej så glad.

Mitt nya hangput

Den gamla bloggen spred tydligen virus, och jag behöver ett nytt andningshål. Mycket har hänt, fast ändå inte. Och mer skall hända.

Början är nu, varje sekund och det gäller att vara medveten om det, och inte ödsla energi på negativa saker.

Därför börjar vi med en liten lista på bra saker:

• Jag har skaffat en jobbcoach = försöker medvetet ta tag i mitt liv.
• Jag har köpt nya joggingskor!
• Det är vår!
• Jag har helt ok kondis.
• och så är det VÅR! =D