Ja det är ju detta med att hitta en balans mellan allt som en borde göra, redan skulle gjort, vill göra osv.
Just nu ligger jag lite efter i skolan, vilket stressar mig ganska mycket. Men samtidigt gillar jag inte att läsa om kvällarna eftersom jag oftast bara dagdrömmer och vänder på bladen istället för att faktist läsa.
Så ska en ju jobba såklart. Så vill en träna ordentligt. Så vill jag att hunden flyttar hem den tiden jag iaf hinner ha honom här. Det blir lite ensamt utan honom , och nu har han snart bott hos mina föräldrar i ett år...
Dock så ser saker och ting ut att fungera bättre framöver. Jag har valt att inte jobba kvar på ett av mina extrajobb vilket ger mig mer tid till att plugga hela Oktober och halva November när inte Liseberg är öppet. Den här metodkursen är tung och trög och i slutet på oktober så är den förhoppningsvis avklarad utan några eftersläpande tentor.
Jag har fått tillbaka mycket energi efter att jag bröt upp från förhållandet som totalt golvade mig. Från att sova 15 timmar per dygn sover jag normala 8 timmar om inte lite mindre. Jag orkar ta itu med livet igen, orkar utmana mig både psykiskt och fysiskt utan att tappa livslusten på kuppen. Kroppen verkar vara med på noterna, och njuter av både mindre mediciner och mindre psykisk påfrestning.
Skolan tickar på, jag får utomordentligt bra hjälp av min vän och PT Alex, och det verkar äntligen som att jag är på väg någonstans igen. Kroppen svarar på träningen, inte med att kollapsa, utan med att komma tillbaka med besked! Det ingår mycket aktiv vila just nu, promenader, rehab och att få ordning på matintaget. Tappade aptiten i våras och det spelade såklart in i hur min prestation kom att bli. TERRIBLE skulle man kunna säga, plus psykisk misshandel, är så att säga inget framgångsrecept.
Det går iaf framåt, äntligen. Som jag väntat! Snart står jag på händer, gör L-sit och kutar snabbt som satan. Its a process, its a process, its a process. =D
Just nu ligger jag lite efter i skolan, vilket stressar mig ganska mycket. Men samtidigt gillar jag inte att läsa om kvällarna eftersom jag oftast bara dagdrömmer och vänder på bladen istället för att faktist läsa.
Så ska en ju jobba såklart. Så vill en träna ordentligt. Så vill jag att hunden flyttar hem den tiden jag iaf hinner ha honom här. Det blir lite ensamt utan honom , och nu har han snart bott hos mina föräldrar i ett år...
Dock så ser saker och ting ut att fungera bättre framöver. Jag har valt att inte jobba kvar på ett av mina extrajobb vilket ger mig mer tid till att plugga hela Oktober och halva November när inte Liseberg är öppet. Den här metodkursen är tung och trög och i slutet på oktober så är den förhoppningsvis avklarad utan några eftersläpande tentor.
Jag har fått tillbaka mycket energi efter att jag bröt upp från förhållandet som totalt golvade mig. Från att sova 15 timmar per dygn sover jag normala 8 timmar om inte lite mindre. Jag orkar ta itu med livet igen, orkar utmana mig både psykiskt och fysiskt utan att tappa livslusten på kuppen. Kroppen verkar vara med på noterna, och njuter av både mindre mediciner och mindre psykisk påfrestning.
Skolan tickar på, jag får utomordentligt bra hjälp av min vän och PT Alex, och det verkar äntligen som att jag är på väg någonstans igen. Kroppen svarar på träningen, inte med att kollapsa, utan med att komma tillbaka med besked! Det ingår mycket aktiv vila just nu, promenader, rehab och att få ordning på matintaget. Tappade aptiten i våras och det spelade såklart in i hur min prestation kom att bli. TERRIBLE skulle man kunna säga, plus psykisk misshandel, är så att säga inget framgångsrecept.
Det går iaf framåt, äntligen. Som jag väntat! Snart står jag på händer, gör L-sit och kutar snabbt som satan. Its a process, its a process, its a process. =D
