Platssökande

Jag vet inte vad jag babblade om i förra inlägget. Jag måste vart så SJUKT förvirrad.

Det känns fan inte alls bra. Det känns som jag hetsar omkring i någon komisk dimma, för roligt har jag ju. Men idag när jag saktade ner, strosade hem. Doftade på blommor, la märkte till färger och hur mycket jag missat när jag spatserat förbi tidigare gånger. Så, nu funderar jag på hur mycket jag missar hela tiden, som jag springer förbi.

Kan man vara romantisk själv? Igår drack jag vin och skar upp lite päron till kvällsmat. Ikväll plockade jag en bukett blommor med mig hem. Fint ska det vara!

Ingenting håller mig kvar i göteborg. Det är sanningen. Mitt nya jobb är helt fantastiskt. Men Liseberg finns kvar om ett år, och så är det förresten stängt under större delen av vintern....

Det pirrade till i magen sådär härligt häromdagen, det känns skönt att det finns där. Men samtidigt lite jobbigt... Lite som ett beroende. Som att känna doften av det där förbjudna, typ donuts eller sockervadd.

Mitt liv känns som ett kluster just nu, av känslor, saker, händelser, scenarior, framtider, möjligheter, problem, ljus och mörker. Ibland får jag några slags återfall, jag hatar allt, skyller på världen och känner mig trängd. är det tecken på stress, eller bara tecken på att en mer sann bild av mig kommer fram, den kanske får det? Den är ju ändå sann, eller? Även om den inte behöver ta över och vara framstående kunde den ju få finnas där..

Jag bara springer snabbare. Inte ok. Imorgon är målet att sakta ner en stund, att ge mig en stunds vila. Jag vill ha skog, jag vill ha dofter, jag vill känna levande värme, jag vill känna mig levande helt utan rädslor.

Detta med offer, eller att offra. När blir det man offrar, just något man offrar? Offrar man exempelvis pengar, genom att ta ledigt en dag och hänga med människor man gillar? Både jag och nej. Om att offra lite skulle betyda större chans att känna lycka? Är det alltid värt det då?

Vad skulle du kunna tänka dig att offra för det du önskar? Pengar för föda, pengar för att få kläder, pengar för att få kärlek? Kärlek får alltid plats, men aldrig utan att man offrar något. OM man inte kan tänka sig att GE bort det istället. Exempelvis ge bort några timmar från jobbet till någon annan, och investera i tid med älsklingar? Eller varför inte dej själv?

Usch, jag har så svårt att släppa in. Rädsla hindrar. Tänkte försöka bli av med den.

Morsning!