Änglar och demoner.

Anta att man har två lika starka hjälpredor med sej genom livet. En ängel och en demon. Ängeln är bron som uppenbarar sej och hjälper dej över bäckar och raviner. Demonen är pengarna och alla dina materiella ting. Helt klart kan de underlätta, men du får aldrig låta dem styra.

Det jag tänker på är, att det ju gärna känns som att man är omringad av demoner, och allt fokus ligger således på det negativa. Är det fortfarande så att ängeln och demonen EGENTLIGEN har 50/50 kontroll över mitt liv, men att jag fokuserar mer på demonernas inverkan, och samtidigt får det att kännas mer som 20/80?? Så om jag bara tänkte lite annorlunda så kan jag finna balansen där någonstans, inte alls lika långt borta som jag först trodde? Mmm jag hoppas verkligen det. Jag gillar balans. Och så gillar jag att tänka på saker jag gillar, även om det gör ont ibland.

Jag har några änglar i mitt liv, dom är så fina! Det är min familj, min hund, och mina vänner. Igår fick jag en till. Sandra :D! Vi träffades på en regnruskig centralstation och traskade, eller plaskade, oss vidare mot kronhusbodarna där jag intog kaffe och aloe veradricka. Sandra kämpade med den besynnerligt svårätna lufttorkade skinkan och slurpade även hon upp lite kaffe. Vi är någon slags kaffekompisar. United in kaffe så att säga. We live for that shit! OSV!

Vi satt kvar tills dom slängde ut oss, och plaskade och traskade vidare planlöst tills vi hittade "köttbullecaféet" Kafé du Nord. Där pratades det vidare om allt mellan himmel och jord, äts köttbullar, och biskvier. Det känns onödigt att skriva det, men ja, det intogs även här en del kaffe, tills vi blev utslängda även där.

Vi pratade mycket om framtider, möbeldesignerier, flyttar, gårdar och anteckningsböcker. Träning, relationer och mat. Hur man alltid känner sej som den som är på utsidan och tittar in. En kväll full av nickningar. Ut med det onda, och in med det goda! Upplyftande och bra för såna som oss, även om jag nästan är lite bakfull på hela må bra-berusningen, eller kanske kaffet?

Väl tillbaka på städjobbet idag slog jag skallen i en säng, rakt på en gammal bula, och var tvungen att svära, gnissla tänder och låta en tår eller tre göra entré.

Men ikväll känns det ok, jobbandet, vännerna, och framtiden. Jag kanske till och med har funderat seriöst på det här med barn. Får singlar adoptera?

Häromdagen var jag på liseberg med en exkollega. Vi åkte karuseller och jag passade på att torka håret samtidigt. Nu ska jag ut med hundarna på kvällsrunda. Sen ska jag fortsätta läsa böcker. Just nu håller jag på med två stycken samtidigt. Dan Browns senaste, och Paulo Coelho's Pilgrimsresan.

Ständigt suktande efter en trygg hamn där jag kan få lugn och ro, over and out
- Maria