Lördagsjoggen blev till en söndagsjogg när jag efter sista arbetsdagen på den där hell-week kommer hem och möter ett gäng dräggfulla "sportbowlare". Varav det är TVÅ personer som låter som en hel jävla krogkö. Och då resten av packet såg ut och lät som ett gäng snorungar kände jag hur det låga blodsockret var som fotogen på en brasa. Jag var rosenrasande. Dels tycker jag att pappa kunde ringt och förvarnat mej, och dels tycker jag att man gärna får fira och vara glad. Men måste man skrika som ett jävla landalafyllo bara för det? Vad är problemet med att prata i något höjd samtalston. Ja, jag ÄR pinsamt medveten om att min egen ljudnivå inte alltid är passande. Men detta var fan extremt. Trots att jag befann mej på en våning upp, och med surroundljud på tvn var det rena tortyren. Jag tittade dock klart på filmen jag såg, det var så längesen jag såg en hel film, och så halvsov jag av trötthet från veckan som gått. Jag vet inte om det var solen eller ilskan som brände mina kinder, men pappa kom och la händerna på dem. När gästerna hade gått var jag nästan redo att umgås. Men först tog jag en joggingtur. Nästan till Bjursjön och tillbaka. ca 6 km tror jag. Det tog 20-25 min och jag spurtade på bra på tillbakavägen. Det var en bra tur, jag kände mej stark på slutet. Dock gubbjoggade jag första biten, som jag och Jennifer kallar det. Antar att stilen inte behöver någon närmare förklaring.
Men allt som allt, helt ok!
Myste med hästarna lite extra i helgen, kramade och borstade den gamla Beauty i två timmar. Tvättade och pälsglansade. Helt fin var hon! Saknar hästlivet. Saknar att jobba med kidsen. Kollade på näst sista avsnittet av Ponnyakuten idag, blev helt tårögd och saknade det ännu mer. Och då ploppar en annons om elevplats hos Lisen Bratt upp på datorn... Ödet kanske? får fundera tills imorgon.
Dagens träning! HERREGOOOD! Jag och halvblodet, amazonkvinnan, Jennifer blev sist kvar och tittade på varandra och bah. "Hell no!". Inte för att vi inte gillar varandra, utan mer för att vi är så olika stora, och med tanke på Amazonens kommande match kände jag mej inte riktigt som det rätta virket att sätta bakom mitsarna. MEN! Vi kickade ass! Hade skitkul och blev trötta. Återhämtade oss dock löjligt snabbt och fick bannor av Jonas, att slå hårdare på mitsarna. Vi hade tydligen för mycket energi !=D Baby got back! Hells yeees!
Och när jag stod där i rondvilan, med armbågarna på knäna, i mitt försök att sluka luft. (Lite som en drake när dom sprutar eld, fast, tvärt om.) Tänkte jag snabbt att... "vafan, det här kan jag ju inte lämna!". Så den här känslan av att behöva fly, kanske handlar mer om allt annat i livet just nu än just om Göteborg.
Daniella frågade om jag hade anmält mej till den 8e maj, tävling alltså. "EH NEJ!" svarade väl jag, med förskräckelse, eller kanske hopplöshet i blicken....
"Det borde du, du är duktig" fick jag som svar.
Det där KAN ha gjort min dag. WHAT A DAY!
Så dagen har varit både väldigt upp och ner, och upp igen!
Är jag nu dålig på att plugga, träffa killar, och supa på krogen, kan jag ju iaf hoppas på att jag blir bra på thaiboxning nån gång =D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar