Idag skedde en såndär enkel händelse som värmde. Inte på något särskilt sätt egentligen, ibland blir man bara så glad av att få bli sedd, hejad på och uppmärksammad på ett bra sätt. Eller MAN, jag menar JAG. Hela mitt liv har varit en kamp om uppmärksamhet, om godkännande och speciellt rätt sort av de båda. Motstånd har jag ju skrivit om innan, hur jag genom att skilja mig från mängden ville göra motstånd. Men självklart är det lika noga att bli uppmärksammad och godkänd inom alla andra kulturer och sammanhang. Att få veta att någon reflekterat över min existens, om så än bara en halv sekund innan vi sågs, gör mig glad. För innan har det varit en kamp att få vara den som gör intryck, som blir ihågkommen osv. Det kunde ta sig flera destruktiva uttryck och flera av dem blev i mindre skala till regelrätta beroenden.
Hur blir man sedd på "rätt" sätt? Hur vill man bli sedd? Och hur vet man att folk uppfattar en som man tror eller vill?
Det senaste årets lärdom; Har man något gott att säga om någon, ska man göra det. Alla förtjänar att få höra de där fina sakerna om sig själva. Det lyfter en och jag känner mig nästan bortskämd nuförtiden, eftersom jag har vänner som så öppet talar om hur de känner. Detta är inte vant för mig alls, så det gäller att träna och nöta in denna nya vana. Och vet ni, det går faktiskt framåt! Och man blir helt glad av att berätta för andra hur fina de är. Så berätta gärna något positivt för någon idag, imorgon, och alla dagar! Alla förtjänar att veta, att de är bra.
Nu när jag är någon slags vuxen person, med en strävan att lära känna mig själv, har allt blivit ut och in. Jag kamouflerar mig, försöker smälta in, men ta mej fan! Det är inte så enkelt. Det är som att lära om totalt. Liksom hur gör man rätt?? Och samtidigt vill jag ju inte tappa de bitarna av mig som faktiskt vill vara liiite annorlunda ändå. Lite som en kamp mellan den rebelliska unga arga tjejen, och den vuxna lite förvirrat upprörda kvinnan. Kärringen.
Nu är träningen på FMT igång igen. Det känns så jävla kul och bra. Formen är helt ok med tanke på omständigheterna det senaste året. Fy fan vad dåligt jag mådde. För er som missat vad jag gjorde hela sommaren och sådär. Det var hemskt. Jag kunde inte ens vara glad på min semester.
Att vara på det där dåliga stället.. i min bubbla. Det gav mig så otroligt mycket skuld. Jag kände mig konstant utanför, som en skugga som bara förstörde för alla. På sätt och vis var jag nog det. En skugga av vad jag kunde vart. Jag minns bara känslor av besvikelse, uppgivenhet och trötthet.
Är jag feg eller smart som lever mitt eremitliv? Är jag egentligen bara skiträdd för att bli sårad? Är rädslan att inte leva upp till olika sociala standarder så övergripande?
Eller är det aktiva beslut jag tagit, mogna och rena utan fega baktankar? Att jag har saker att reda ut, att jag inte orkar med alla sociala koder och skitsnack med ointressanta människor. Är jag kanske lite rädd att hitta någon intressant bland de ointressanta och svika hela min religion? Är jag en tvivlare? För människor sårar. Ofrivilligt eller på rent jävulskap.
Jag är ändå nöjd här liksom, eller det känns så iaf. Eller är jag bara trygg?
Att själv få bli sedd ibland, är det där lilla extra jag behöver för att dagarna ska kännas som riktiga dagar. Så jag kan finnas där för de som behöver mig nu. Det gör ont i själen att se sina vänner ledsna, att höra historier om svek, att ta del av alla oroliga tankar.
Jag önskar jag kunde göra det bra, men det kan jag inte. Men jag hoppas min insats gör så de slipper nå botten innan de finner en plats att vila upp sig på. För det är en kamp det här, varenda dag. Konsten är att lära sig se det ur rätt persektiv, se luckorna och utnyttja dem på bästa sätt.
Nästa semester ska jag knocka med ett njurslag från stjärnorna, och på riktigt låta vågorna smeka mig och göra mig mjukare. Saltet ska rena mig och solen ska steka mig. Som en pepparkaka ska jag krydda världen med min närvaro. För vet ni, I AM AWSOME! Och det är tack vare er mina vänner. Och så lite mig, och så lite Gand.
Allt är flyktigt, nu är nu, och det är fantastiskt!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar