måndag 17 januari 2011

Man får vad man ger.


Gårdagens goda gärning, att stanna en tjej på vagnen som tappade sina vantar.

Jag vill inte säga att jag ger och ger utan att få något tillbaka. För det är inte sant. Även om det känns så ibland. Inte att jag förväntar mig en betalning av dem jag ger lite till, utan mer av livet. Av universum liksom. En liten present för väl utfört arbete? Antar att det blir en ganska evig väntan hehe..

Nä jag har det faktiskt bra, börjar få till rutiner även om löpningen hamnar lite på efterkälken än så länge. Hoppas kunna integrera den i hundpromenaderna så fort det blir tåsko-väder.

Det är ju i alla fall lite vanskligt det här med att ge, för ibland blir man lite trött och då är det svårare att se allt man får. Att man stärks och blir glad åt sina vänners vägnar. Glädje och lycka är för mig ganska enkel, jag nöjer mig med att bli uppmärksammad. Sedd. En blick, ett leende. Det kan göra hela min dag. Då vet jag att jag finns. Att min paranoia som känns så jävla riktig, är helt overklig.

Att släppa in nya människor på livet är svårt tycker jag.. Visar inte de mig alla sina färger snabbt, är det som jag tappar förtroendet. Jag vill inte veta din favoritfärg, jag vill veta vad som får dig att tänka. Vilka erfarenheter i ditt liv som format dig till den komplexa person du är. Jag vill vandra en stund i din skog, känna dofterna där och kanske upptäcka något nytt.

Det skrämmer mig lite när människor inte verkar ha ett djup, eller inte öppnar sig. För jag är öppen, alltid. Det är lätt att såra mig, och det tror jag vissa missar. Jag är inte svår, om inte du är det. Obehagligt är det med de där musselmänniskorna, eller de som verkar leva helt på ytan. Enkelt verkar det, ibland känner jag avund. Men det finns inget bättre än att för en stund få ligga och guppa i någon annans sjö, på en arm, i ett gräs. Jag drömde om det härom natten.

Besvikelsen!

Som att jag missat en färja. Lukterna dröjde sig kvar hela förmiddagen, jag vägrade dra upp persiennerna. Solen värmde mitt skinn i flera timmer efteråt. Jag vet inte vem jag tänkte på, vems varma andedräkt jag andats in bara några minuter tidigare. Men känslan, en känsla jag inte känt på länge, kom stötvis. Som ett nästan plågsamt minne på en pinne i sidan. Aj!

Inte visste jag att luften kunde vara så mättad, läpparna så nära och bryggan till din sjö så inom räckhåll.

Jag njuter av era berättelser, av era kramar, armar runt mina axlar. Varje gång ni ser på mig fylls jag med lite mera liv. Varje gång vi skrattar ihop, bubblar det till inom mig. Då skapar jag mitt eget bränsle. Att ge er lite av det, kommer tillbaka till mig tusenfalt. Det har jag lärt mig nu. Det tog ett tag. För inatt kom jag på varför det känts så konstigt innan.

Att ge har innan varit lite skrämmande. För tänk om man ger, och det inte är "up to standards"?! Liksom, där står jag och blottar strupen, så blir det långsam strypning till döds. Ett hånskratt, en blick, ett falskt tack. Fan ibland är det svårt att få det rätt. Det är en trygghet att veta nu att jag kan ge, utan att behöva vara rädd för reprimander. Jag tror ni vet att jag menar väl, även när orden kommer ut bakofram.

Att ge lite tar blicken bort från sitt eget en stund, och helt plötsligt ser man allas färger. Fler fina människor. Upptäcker en relation som skapas där på spårvagnshållplatsen. Ser ett par på sin säkert första dejt. Ett barn som försöker förklara något för sin gamla farmor. Hur de med hela sina kroppar försöker vara i fas med varandra.Det liksom gnistrar om dem, och någon gång ska det gnistra om mig med!

Har mycket saker inplanerade framöver. Det är fikor för hjälp med plugget, det är lite jobb och lite skola. Det är träning, tid avsatt för vänner. Snart är rutinerna här. Snart är jag på banan. (inte frukten då alltså)

Vikten? äh, screw it just nu. Det fantastiska är att jag är tillbaka! Varm, mjuk och angenäm. Accepterad och älskad. Av dig och av mig.

Gör något bra idag, både för dig själv och för någon annan. Nästa torsdag till exempel. Då ska jag gå på museum för att belöna mig. För att jag är duktig och bra.

Alla förtjänar något bra, varje dag.

HEJSVEJS!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar