MEN MARIAAAAAA!!!

När jag minst anar det TAPPAR JAG DET HELT! Fan att jag inte ska kunna hålla ordning på allt samtidigt då. Kommit lite efter på läsningen av all kurslitteratur i plugget. Men Jag hittar liksom inte det jag letar efter, och då blir det såndär "läser bokstäverna med tänker på annat"-läsning... Så får jag läsa om allting igen. Jag blir lite lätt trött på mig själv ibland.

Idag hade jag planerat att komma ikapp, med allt. Med tvätten, med värsta feta läsningen, förberedelse inför intervju osv. Menne. Jag började med att försova mej, gick förbi tvättstugan och tyckte det var väldans så tyst det var där... Men jag hade ju tid kl 11, så jag hade ju ingen stress... Försöker hitta instruktioner till den här jävla intervjun. Ja stressnivån växer sig högre såhär när det närmar sig. Vill ha något material att rätta mig efter, men egentligen blir jag bara så sjukt nervös i såna här sociala sammanhang. Tjejen är blyg. Kommer svettas ah la maxmits under de kommande 2 timmarna. Sen ska jag tvätta. För jag hade ju tid imorse, och inte alls kl 11. Jag fick ett skrattanfall i hissen, dels på grund av hur mitt hår står åt alla håll, och hur jävla tappad jag är ibland. Hemmafru my ass. Förvirringen är total. Men det gör inget, för jag mår bra, är glad, pigg och taggad.

Anledningen till förvirringen? Hmm.. Jag har fått trappa upp träningen, det tar lite tid, och uppenbarligen lite ork från kroppen. Den vägrar gå upp, och somnar mitt i läsningen. Men jag ger det denna veckan, nästa vecka har det nog jämnat ut sig igen. Då ska jag plugga som en tok, med vetskapen om att jag nu klarar nästan hela passet med 12an istället för 8an. Det känns idag kan jag lova. Är stel och mör. Ryggen känns lite lätt stelopererad från all löpning, så idag vilar jag den, och går på det imorgon igen. Svårt med prioriteringen när kroppen svarar så bra.. Den visar ju ganska tydligt vad den vill.

Läser en bok skriven av Jonas Colting, "Jag vill ju bara se bra ut naken". Hans handfasta tips gör att jag håller mig på banan. Trots ett tungt sinne igår, gick jag på båda kvällspassen och mådde ju som en prinsessa efteråt. Duktig är jag! Detta trodde jag ju aldrig om mig själv när jag låg i soffan varje natt, rökte och spelade tvspel. Bra att jag läser det jag ska också....

Målet är att komma i tävlingsform igen. Det går sakta framåt, och jag får kämpa för att hålla i bromsen. Inget bantande, inget negativt tänkande, bara nu, och framåt som gäller. Om jag någonsin tävlar återstår att se, änsålänge behöver jag allt detta bara för att bevisa saker för min egen skull. Få lite ro i sinnet. Vara pigg, träna så mycket jag vill, orka vara den jag vill vara. Jag utvecklas hela tiden, och det är det som är grejen. Att komma vidare, att lära mig av misstag. Att ta vara på erfarenheter, bli bättre på insidan.

Utmaningar är grejen. Det kan vara så enkelt som att våga genomföra den här intervjun idag. Att dyka upp på matchsparringen. Eller att komma till träningarna över huvudtaget. Rädslor från tidigare liv kan hugga tag i mig när som helst. Vissa dagar darrar jag som ett asplöv innan jag kliver in på centret. Men väl där, blir jag alltid lika väl omhändertagen.

Jag måste kämpa för att hålla ihop alla bitar, som om jag vore rädd att någon bit har hamnat fel och någon kanske ser.. Då är det som hela jag rasar, splittras, och från de nya bitarna måste jag bygga upp hela mig på nytt. Det kan vara både positivt och negativt. Ibland hittar jag den permanenta platsen för vissa bitar och har i och med det kommit vidare. Ibland hamnar allting huller om buller, och vart jag än går hånskrattar alla. De ser bara mina bitar som sitter såå fel.... eller?

Men ganska många bitar är permanenta nu mot då. Jag vet att jag är uppskattad. Att människor ser en stark liten person i mig. Det är fint, och jag behöver inte vara så hård längre. Nu har livet fler nyanser, och jag kan leva på fler nivåer. Jag kan ge mer, och njuta mer. Jag kan bli bättre helt enkelt, och det är det ultimata målet, på alla nivåer! Så idag ska jag inte bli mer nervös än nödvändigt *övaövaöva*, och så ska jag bara kontra med bakre benet. Ajaj!! Så enkelt kan livet faktist vara. (Önskar det fanns en like-knapp ungefär här)

Nu ska jag sluta noja försöka genomföra intervjujäveln. Och undra vart posten är, som jag VILL ha?

20 dagar kvar till flytt.

Ses ikväll!