Det här med MAN

Ja. MAN ska göra ditten och datten. Vem har bestämt det, och vem är MAN?!

Som en lite förvirrad själ, som i perioder har isolerat mig från flera sociala svärer, är MAN en gåta. Såklart gör ju alla som dom vill... eller?
För jag frågar nog väldigt ofta människor om råd, och får antingen svar vad DE hade gjort, men oftast vad MAN ska/borde ha gjort. Vad de själva hade gjort är ju ofta lätt att förklara, försvara och jämföra med sig själv. Men ibland har man inget att jämföra med, man har ingen historia i det ämnet, och så får man höra att MAN borde?! Är det kaos i din hjärna nu? MHM, min med.

Vissa normer förstår jag mig bara inte på. Sen undrar jag varför man hellre slår ifrån sig, och skyller på andra, än inser att man har förlorat även utan strid? För så blir det bland. Ibland går bil sönder på vägen till bussen så man definitivt inte kommer fram, när man trodde att man kanske skulle hinna. Ibland blir man ratad och dumpad innan man ens fått chansen att nå fram. Ibland ser man saker som konstiga och fördömer för att man inte är van. Som när jag undrade varför en av mina nuvarande viktigaste vänner, var så konstigt och ville prata med mej? Dags att titta sig i spegeln lite, det är ju helt uppenbart jag som är konstig, som inte känner till hur man skaffar kompisar... Lågstadiet måste vart hårt.

Varför är det alltid den andre det är fel på, när den inte följer alla normer för hur man borde vara. Eller inte lever upp till förväntningarna som kille/tjej eller kompis/partner. Kan det inte vara min syn som är skev, eller snäv. Kan inte folk tillåta att andra är annorlunda, att dom inte är stöpta i samma? Nu menar jag ju inte att man ska skita i sina partners, eller aldrig ringa upp någon, alls. Utan att man inte alltid måste rikta ljuset mot sig själv, utan mot den andre när man undrar varför? "Varför gör du så mot mig? MAN GÖR INTE SÅ!"

Det är så hårt. Svårt att unna något nåt i den situationen man satt sig i. På lite höga hästar kanske? På lite för nära håll? Eller för mycket åt vänster?

Självklart ska man ha respekt för sig själv och inte låta sig på trampad på. Nu är vi där med MAN igen... Borde man inte vara lite mer öppen, förlåtande, och accepterande? Även om kostnaden kan vara att man 1. Blir mer sårad. eller 2. Tvungen att inte fokusera fullt så mycket på sig själv.

Ah asså, nu kom min mamma hem och störde mitt i förvirringen av MAN och samvete. Hon har brutit armen och tjurar över missad träning. Men hon tänker trösta sig med julpyntning istället =)

Jag har flyttat mitt bohag till Uddevalla idag. Stort tack till Emmelina och Paula som hjälpte mig med bärande och städande. Nu trooor jag att jag har fått lite inriktning och matrial att använda i mitt fältarbete.

I går var det The Zone, det var Awsome! Gladius ägde, och jag sov inget direkt inatt. Så jag tänkte prova lite nu. Snittar 4 timmar per natt nu och jag är så hemskans trött...

En säng, en famn, ett skägg. Det ska jag drömma om då tänkte jag!

Nightynight!