Mrs Speedy!

WHA! Igår körde jag och Emmelina dagpasset, Jonaspass! Som jag saknat detta! Sparringen gick jättebra, jag har börjat komma ner i varv, fintarna börjar komma automatiskt, och glädjen är total! Sparkade dock rakt in i en block och träffade knäet, aj! Fattar inte hur jag kan liksom.. träffa med benet på exakt samma ställe jämt. Har ett konstant blåmärke på mitt vänstra skenben, men nu gör det iaf inte ont som det gjorde förra året. Då kunde jag inte sparka på de nya mitsarna och vågade inte maxa alls. Det gjorde även att jag undvek att sparka främre spark i sparring, vilket ju blir ordentligt enformigt. Därför försöker jag hela tiden använde främre rundspark, och ah, med mina hoppsasteg hinner ju alla blocka, hårt... Nätterna härinnan var fulla med tankar om skola och träning. MISSAD träning. Så det blev en del nötande av tekniker där, och en sak jag tänkt mycket på, när jag väntat på bussen och överallt. Är det här med skipsteg, brukar inte få kritik, men jag vet ju att jag e långsam. Så igår var mitt mål att få snabba fötter, och sista drillen var sparkar/clinch i 2 min(?).. Har nog aldrig sparkat så snabbt och hårt, och jag blev så JÄVLA GLAD!!! Äntligen börjar det funka igen. Tack tack tack bästa kroppen!!!

Igår var det tjejkväll. Det var så mysigt, vi var på Skojarbacken och åt gooood mat, och drack gott vin.... Idag är jag seg. Men eftersom jag missade så mycket av veckans träningar tänkte jag återinföra jogginglördag idag! Det är ju ett skämt att jag tänkte springa inom hus när det är så fint väder. Men jag ska långpromenera hundarna i solen istället tänkte jag. hämta paket och grejs.

Ikväll blir det Håkan på skandinavium.

Jag känner mig inte så djup idag är jag rädd. Livet är som det är, och jag jobbar på att leva i nuet. Att vara här, nu. Jag försöker att inte stressa, inte forsera den osynliga höga muren därborta. Den är bara inblillning. Den lilla nya personen i mig hjälper mig när jag tvivlar. Men snart vet jag nog att jag är bra, och fin och värdig allt som finns i livet. Att det är upp till mig att ta för mig. Jag tror att jag har skapat ett bättre Själv. Nu har jag kontakt med alla känslor, mitt register är större och kanterna mindre skarpa.

Man kan vara mjuk, och samtidigt stark. Man kan vara insiktsfull utan att grubbla. Man kan vara känslosam utan att vara sårad. Man kan acceptera utan att ge med sig. Man kan tvivla, men ändå tro, och hoppas. För det har jag bestämt.


Förresten! Det komiska med knivslagsmålet vart ju att jag gått runt och lyssnat på Maskinen mången mörk kväll det senaste. Favoriten har varit "Dansa med vapen". Alla som inte dansar.. hmm har jag tänkt. Är detta att utmana ödet eller? Så blev ju föga förvånad när det blev tumult där på vagnen.

Farligt detta med hörlurar förresten. Nånting hände när jag väntade på bussen häromdagen, som var typiskt mitt liv. Och innan jag riktigt fattat vad jag har gjort, har jag sagt "Men skjut mig, för helvette"rakt ut bara. Som att pysa ut lite känslor, helt okontrollerat haha!

Ja, nu ska vi jogga, Hejsvejs!