God Kväll! Nu kanske det börjar lugna sig med stressen och flängandet mellan städer, byar och hemsidor. Snart kanske jag sitter vid ett eget köksbord, läser en metro jag plockat med mig hem på hundens morgonpromenad.Kaffet i bryggaren är köpt i den lokala kaffebutiken, eller kanske nere på den ekologiska livsmedelsbutiken. Är så sjukt glad att jag har nära dit, jag köpte en fin tvål där första dagen i lägenheten. Den doftar så himla gott och det är en ren, bokstavligt talat, fröjd att komma hem! Nu har vi flyttat dit i stort sett allt. Fattas ben till sängen, några skor och min mopp. Tar med mej det imorgon tänkte jag, fast benen till sängen är medar, och I WISH att jag kunde använt dem som färdmedel. =P Jag tänker då på allt! Dock blev dagen lite långrandig trots att själva flyttandet gick snabbt. När väl släp och bil hade fått sina respektive platser, det vill säga. Pappa var hungrig, märkte jag direkt, så han gnällde ju som en annan unge och hetsade iväg innan jag hann torka bort saltet från golvet. Skickade iväg honom till syrran, där lugnade han ner sig och var vid gott mod några timmar senare när vi begav oss till Uddevalla igen.Världens största tack till Pappan, Systern, Sandra, Veronica och Ammi som kom och hjälpte till. TACK TACK TACK SNÄLLA NI! Det kommer bli julmys för er så småning om. Uddevalla var fint, och snöigt, som vanligt, nuförtiden. Jul Jul JULIGT!
Imorgon onsdag är sista dagen i skolan för denna gången. Igår började jag nämligen utbildningen Verksamhetsledare inom Hästsektorn, på Dingle Naturbruksgymnasium. Därför borde jag ju legat och sovit för längesen, men tids nog. Läser samtidigt in sista kurslitteraturen i socialantropologin. Det är en monografi som handlar om killars skapande av genus i skolan. Speciellt inriktad på invandrarkultur. Man borde läsa monografier oftare. Jag lär mig massor, idag lärde jag mig dessutom något om mig själv. Författaren/forskaren berättar hur han för ett samtal med en kille, på ett till normerna sett, annorlunda sätt. På ett djupare och på sätt och vis ärligare plan. Killen berättar hur han använder sin humor och skratt, när saker och ting känns jobbigt. Han hanterar känslor som annars skulle få honom att börja gråta, genom att flabba och skämta bort det. Jag fick mig en rejäl käftsmäll.
Jävligt konstigt sätt att försvara sig. Särskilt mot andra, genom att liksom, förminska sitt eget värde som om man inte brydde sig?! En slags aktiv ignorans. Eller fattar ni hur jag menar? Som att det vore fult att känna, att man förlorar om man erkänner att det gör ont. Så otroligt korkat om det är vid andra tillfällen. Som de där smarta killarna som skulle hoppa från smögenbron, varav den ene faktist gjorde. Försäkrad av sin kompis att "klarar du det, så hoppar jag med". Han som hoppade dog. Står man kvar i en eld, fast det gör ont, förgör man ju bara sig själv. Samma sak när man skrattar bort sina egna känslor. Klart man inte behöver utagera och totalt tappa det varje gång någon råkar putta till en på spårvagnen, eller går före i kön. Men om någon sårar en, måste man få säga till, inte för att anklaga, men för att upplysa och "viktiggöra" sig själv. Inte bara inför någon annan, men kanske främst inför sig själv.
Jag har tagit lite ledigt från träningen nu, det har varit svårt att inte stressa som en tok. Något fick ge sig nu när jag är i Uddevalla och inga rutiner går att fånga med ens den största håven. Snart blir det nog ordning. Då kan jag andas ut, köpa nya fina blommor, tända ljus, ta ett glas vin och mysa med pälsbollen i sängen framför en fin film. Med min fantastiska kropp. (Gilla-knapp här!)
Dessutom kan jag inte hjälpa att jag blir så jävla glad av all kärlek som är i luften överallt! Kärlek till människor, djur, snön, saker, kunskaper, smaker och lukter. Imorgon kommer jag hem, hem till Göteborg. Old Beefeater inn, mitt nya hangout. Där finns det Magners!
THE AWSOMENESS!
Godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar