Jag är en 10a!

Ja, så igår var det dags för första längre passet på min resa mot halvmaran. Igår var det dags att testa 6 km i mina VFF's (Vibram Five Fingers). Ni som faktist läser här och känner mig lite vet ju att jag gjorde en dumdristig grej i somras. Jag sprang midnattsloppet (milen, min första för övrigt), andra gången jag hade på mig skorna. Ah, tjatigt eller hur? Men för mig var det nog den största vinsten i livet just då. När man kan springa och skratta i 1 tim och 9 min, när man inte ens riiktigt kunnat njuta av en solsemester några dagar tidigare. Balansen i livet var inte precis väl avvägd just då. Jag var inte ledsen, men avtrubbad. Konstant livsbakis. Kunde aldrig riktigt glädjas över nånting, aldrig bli riktigt ledsen när det sket sig, för jag var ju inte precis förvånad. De månaderna fram tills oktober i år har varit en känslomässig dimma. Känslorna har liksom virvlat omkring utanför mig. Varit dels i vägen, och dels bortsprungna. Som att inte ha känslorna på plats, när det är dags för en reaktion. Ganska surrealistisk upplevelse för en känslomänniska som mig. Allt i mitt liv sker på känsla. Och att tappa tron till sina känslor, att inte veta om mina känslor "har rätt"... Ah asså. utan vidare förklaring hoppas jag att någon därute kan tänka sig vilket jävla oväder som stormade på insidan den här kompulsiva ordningsidioten.

Sen gillar jag att vara lite stormig, jag är lite sån. Virvlar omkring. Sprider saker, kläder och avtryck runt mig hela tiden. Det är därför jag försöker ge sken av den här ordningsamma tjejen. Jag är ingen nitisk städgalning, men jag stökar ju ner i sådan fart att jag vet att om jag inte håller efter mig själv blir det kaos av allting. Därför blir jag gärna blyg också. Jag är liksom rädd att jag stökar till det för andra, så dom blir obekväma av mitt stök. Lite som en sprallig hund som pratar högt och välter ner vaser med svansen.

Stop, Stop, Stop! Nu skulle ju inte detta inlägget alls handla om mig och mitt inre klimat. Det jag kan avsluta med är att det är ganska varmt och lugnt, som de där bilderna man ser i resebilagorna. På orörda sandstränder, palmer och inte en turist så långt ögat når. Välkomna hit!

Igår sprang jag iaf. Snabbt som en vind, lekte fartlekar, trappintervaller med lutningen på bandet, och till slut en extra kilometer bara för att det är gött. Ajabaja!!! Inte springa i förväg. Försöker tänka på att det finns en anledning till att gränserna är som dom är. Följer nämligen ett schema från marathon.se och har redan fuskat genom att hoppa fram ett par veckor. Det var ju trots allt för nybörjare och på 20 veckor tror jag. Jag är ju varken nybörjare (Faktiskt, uppmärksamma gärna min övning i att uppmärksamma mig själv som en sportig individ) eller en sådan person som har tålamod till 20veckors-program...

Benen håller, känner att jag har ett annat löpsteg och kroppen börjar sakta vänja sig. Idag stapplade jag bara runt en liiten stund i köket innan vaderna hade mjuknat något. Det tar verkligen, och jag blir så glad över att inte ha ont i benhinnorna att jag stapplar med glädje!

50 mins positiva ramsor på löpbandet igår. Jag börjar känna mig som jag är igen. Fantastiskt! Under tiden jag sprang fantiserade jag lite om att ha råd att köra MMA till våren. Fan det hade vart så himla skoj! Passar bra med den gruppen jag tänkte välja i såna fall för det är samma dager som jag kör thai, så då kan jag bara springa mellan salarna. Skitsmidigt. Inga extra dagar och inga extra pass de dagarna. då blir det kettlebells och löpning de andra dagarna. Nu känner jag ett starkt behov av att träna överkroppen, men är ju helt handikappad på gymmet... Så med lite brottning hade jag ju sluppit den biten. =D

Och så hade jag fått träna med Helena, som är helt otroligt duktig, grym och bäst på det mesta.

Igår var de julmys, mitt passa-på-beteende gjorde sig inte påmint alls mycket. och jag åt ungefär vad jag hade tänkt unna mig. Det går framåt! Idag har jag inte ens ångest eller har tänkt på det alls. Jippiiie!!!!

Tänk om det hade varit lika lätt att klä av sig och slänga bort tankar som det är att slänga av sig kläder. Gud, vad jag önskar det fanns en burlesk-kurs i Göteborg till våren. Men jag antar att det får bli MMA eller crawlkurs istället.... =P

Nu ska jag vila ögonen på snön utanför tåget. Jag är på väg till Uddevalla och lite mys med föräldrarna och jobb. (mys med kidsen)

Köpte tokbra julklappar igår. KOM NU JULEEEN!!! Förrut såg jag en tomte. En livs levande.

HEJSVEJS!!